PatrikEricsson: Ont i benen!

Ja man har kört en del tävlingar både här hemma och i USA i år med GP Herning får trots allt klassas som den hårdaste än så länge i år. Som jag skrev så skulle vi köra 189 km varav 30 var på riktigt dåliga grusvägar. Att väderguden inte ville vara på vår sida gjorde bara det hela ännu hårdare. Tror vi körde 175 km i regn.

Vi körde riktigt bra från start och var med där framme ordentligt. Vi pressade de danska lagen i början. Jag kom iväg i små grupper men tyvärr inget som höll speciellt länge. Efter ca 50 km så kommer 14 man iväg och där har vi både Richard och Anders. Så vi var väldigt nöjda med situationen.

(Har varit nervös över att köra på grusvägarna ett bra tag men tycket att jag klarade det bra.)

Efter ca 100 km så ställer en service bil till det ordentligt i huvudfältet och de första 13 kommer iväg då bilden kommer in i fältet. När dom ser luckan så gasar dom och tyvärr ser man inte dom fler gånger.

Vi börjar få problem med punkteringar i laget och Anders faller tyvärr från frontgruppen. Samtidigt börjar jag slita på grusvägarna, tappa koncentrationen och börja frysa i regnet.

Richard kör in på en stark 9: onde plats och jag rullar i mål en bit efter i en av smågrupperna som bildats mot slutet. Av 118 startande så tog sig endast51 i mål. Så det var en krävande tävling på alla sätt och vis.

Många däck och slangar avslutade sina liv på denna tävling. Mitt flaskställ fick också sätta sitt liv till.

Igår startade jag på tävlingen i Barsebäck för att få ytterligare lite fart i benen innan helgens UCI lopp i Danmark men hur den historien slutade tänkte jag ta i morgon och då även dela min syn på svenska tävlingar.

Trots att det är ett par dagar sen man körde så känns det fortfarande i kroppen. Så nu väntar sängen och ytterligare en natt god sömn.

Ciao