tisdag 16 december 2014

Miguel Indurain!

Man kan inte säga att vädret visar sig från sin bästa sida just nu. Att det blåser mycket har man vant sig vid men att det ska regna på var och vartannat pass kommer jag nog aldrig vänja mig vid.
Körde strax under 4 h i förmiddags med en intervall på tunga växlar. Kunde dra tunga växlar men ändå hålla bra tryck i pedalerna samtidigt som wattmätaren visade bra siffror. Det var en skön känsla.
Nu ikväll körde jag ett styrkepass med stöt, marklyft och en massa mage/rygg. Blev utmanad av tyngdlyftarna på att hopp upp på massa vikter (spänsthopp). Det gällde att inte fega utan att satsa ordentligt. Givetvis förlorade jag kampen idag, men lovar att komma tillbaka efter lite träning.

Tänkte även dra en liten story om när jag fick träffa en av dom största cyklisterna genom tiderna och tillika en av mina idoler. Det måste ha varit minst 15 år sedan så var jag på semester nere i italien med familjen. Pappa körde Pinarello Grand Fondo och vid målområdet fanns en stor scen med Pinarello´s alla cykelmodeller. Scenen var uppbyggd 1 m och man såg fint vad som hände där uppe. Från ett rum uppe på scenen kommer Mr Indurain ut. Snabbt som fan sprang jag tillbaka till vår bil som var parkerad 10 min där ifrån för att hämta en penna och en av pappas cykeltröjor. Väl tillbaka så tar jag sats och hoppar upp på scenen med vakter strax efter mig. Dessa vakterna fick tag i mig samtidigt som jag kom fram till Indurain. Som tur var skrattade han bara och signerade tröjan med glädje och skakade min hand. Jag tackade och hoppade ner från scenen. Allt detta stå hej hade gjort mig till en liten kändis. Alla italienare ville kolla på tröjan och säga hej.
Med denna storyn vill jag säga att man måste våg för att få det man vill här i livet.

Nu väntar en film innan.
Ciao

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar