söndag 15 februari 2015

Jag var inte Marco Pantani idag iallafall!

Har haft en härlig känsla hela veckan och känt mig lugn. Har sett fram emot denna tävlingen ett helt år då jag blev 3:a i fjol.
Men kunde märka ganska snabbt idag att kroppen och benen inte var där idag. I första stigningen så blev vi en grupp på ca 20 man som höll ihop fram tills 2 varv kvar och tävlingen skulle avgöras. När farten ökades i backen så orkade jag helt enkelt inte att sitta kvar i gruppen.
Det gick inte inte överdrivet fort utan min kropp var totalt kraftlös bara. Det var med nöd och näppe jag tog mig imål runt 15:onde plats. Betydligt längre ner i resultatlistan än vad jag hade hoppats på.
Sitter på mitt rum nu och är helt slut. Jag vill inte vara det men kan inte undgå att vara besviken på mig själv.
Ska sätta mig ner på Måndag och gå igenom om det har varit för mycket träning eller svaret kanske kommer i morgon via förkylning/feber.
Vet inte om dagens +30 grader och den otroligt torra luften kan ha något med det hela att göra men det är lika för alla så.

Imorgon väntar ett GP på eftermiddagen. Får se hur jag känner mig när jag vaknar i morgon. Är jag frisk så rullar jag ut på morgonen och avgör om jag kör GP´t eller inte.

Kan inte undgå att skriva ett par rader om Marco Pantanti. Idag är det 11 år sedan man hittade honom livlös på ett hotellrum i Rimini. Jag minns det som det var igår för just denna dagen för 11 år sedan var jag i Italien. kyrkklockorna ringde för att hedra Italiens stora stjärna. Alla italienare var helt uppe i varv över vad som hade hänt.
Jag har fått äran att träffa denna legenden och få hans namnteckning på en Mercatone Uno tröja. Han är i mina ögon en av dom bästa klättrarna som någonsin suttit på en cykel.

Nu väntar äntligen sängen iallafall.
Ciao

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar