Hård helg!

Jag får börja med att be om ursäkt för den dåliga uppdateringen här på bloggen i helgen. Wi-Fi´t på hotellet vi bodde på var sämre än Mc Donalds hamburgare.

Vi börjar med Lördagens linjelopp går nära mexikanska gränsen. Vi skulle köra 140 km uppdelat på 4 varv. På varje varv var där 2 stigningar på 3 km respektive 5 km. Startfältet var riktigt bra i år. Amerikanska Jelly Belly och de Mexikanska landslaget var på plats. Direkt från start gick där iväg 1 grupp med 7 man och vi hade en med där framme. Själv satt jag bara och väntade på att åkarna från Jelly Belly skulle röra på sig och det gjorde de redan på första stigningen på första varvet. Direkt när de attackerade så satt jag på deras hjul. Vi kom snabbt upp till frontgruppen och nu hade Jelly Belly 5 man i front. På andra stigningen satte de upp farten ordentligt och folk flög av. De var jag, 2 från Mexico och 5 Jelly Belly cyklister kvar i front. Redan ute på andra varvet så började Jelly Belly attackera och det var bara att börja plocka attacker. Trodde mexikanarna skulle vara lite mer på min sida men icke. På sista stigningen på andra varvet så hade det tömt mig på krafter tyvärr. Jag ska villigt erkänna att jag saknade lite power i benen men dom gjorde livet jäkligt jobbigt för mig. Jag var otroligt nära att täppa till luckan sista gången men saknade det där lilla extra Så jag hamnade tyvärr i ingenmansland men körde på bra ändå för att plocka 8:onde platsen. Tyvärr blev jag upphunnen på första stigningen på sista varvet och blev sen slagen i spurten av ett par cyklister. Så en blev en 12:e plats.
Nöjd?
Nej, ville så klart köra om segern och hade hoppats på lite bättre ben. Men med ett sådant övertag Jelly Belly hade i frontgruppen så är det svårt. Det jag kan glädja mig åt är att dom ser mig som ett hot och att man är med när det händer.

Sliten cyklist!

Innan folk droppade av i frontgruppen

Idag hade vi först 3.5 h i bil för att komma till dagens GP. När vi väl kom dit så var jag inte anmäld så var nära på att hoppa det helt. Men fick ett nr och började trampa lite för att väcka ett par stela ben. När starten gick så satte jag mig i front för att försöka få igång benen och efter ca 25 min så var de igång. (satte inte i front i 25 min, 2-3 varv fick räcka) Trodde inte banan skulle vara utslagsgivande men vinden gjorde att det faktiskt blev hårt. Så efter 30 min så attackerade jag i kantvinden och kom loss själv. Min första tanke var HELVETE men höll mig runt 350 watt för att inte döda mig själv. Efter 1.5 omgång kom där upp 9 man till mig och vi jobbade riktigt bra. Efter ett tag visade det sig att denna gruppen skulle hålla hem. På sista varvet så var jag lite ouppmärksam och kom in på upploppet helt fel. Så trots bra ben så räckte det bara till en 7:de plats.
Är jag nöjd?
Nja, jag är nöjd att jag skapade tävlingen och att jag var med där framme ordentligt igen. Men måste våga tro och satsa på mig själv i sådan här spurter. När det varit hårt så kan jag spurta och det måste jag intala mig ordentligt.

Fick köra ensam idag också men idag var jag i solo ledning!

Där var en liten summering av helgen. Tänkte skriva lite om omgivningen jag har rest i och hur det är att resa tillsammans med ett amerikanskt lag. Men det får bli i morgon så jag inte tråkar ut er. 

God natt.