Hårt på 2 olika sätt!

Som jag har skrivit innan så var min motivation inte allt för hög en tid efter jag kom hem från USA. Vilket har gjort att jag har få tävlingsmil i benen och det är de milen som gör en stark. Men vi börjar från början här i Österrike.

Som så många nog vet så är naturen här nere helt otrolig, men tyvärr är här inte så mycket tid att njuta av den.
i Torsdags körde vi en cool etapp, 12 km linjelopp upp för ett "berg" och det blev kört direkt från start. Jag kunde märka att kaoset från måndagen och tisdagen samt den långa resan ner satt i kropp och ben. Så efter 6-7 km så var min dag slut och jag rullade försiktigt till mål. Detta hade annars varit en etapp som hade passat mig som handen i handsken.

Igår så skulle vi köra 155 km från A till B och där var motvind hela vägen till målbyn. Där skulle vi köra några omgångar på 10 km. Var otroligt aktiv i starten och kom iväg i en grupp, men Bora-Argon18 var inte nöjda så de satte sig fram och körde in oss. Efter ca 80-90 km kunde jag märka av ryggen och när det blev kört riktigt hårt i målbyn så slog jag bara ut och rullade till mål. Första gången som jag blir sist på en etapp tror jag.
En liten historia är att jag satt tillsammans med en kändis från Tyskland. Han håll på att dö tidigare på säsongen. Där var ett lopp i Lugano och där var det en cyklist som vurpade över räcket på en bro och ner på en betong pelare för att senare hamna i vattnet. Han blev räddad av en båt och överlevde. Denna cyklisten var tysken jag körde i gruppetton tillsammans med.

Idag var det mer kuperad terräng och jag ÄNTLIGEN kände jag mig som en cyklist igen. Satt bra med över stigningarna och hade det allmänt bra. Men denna lyckan varade inte allt för länge. Med 45 km till mål körde vi nerför för att sen svänga skarpt vänster upp i dagens hårdaste backe. Där tyckte en tysk det var en lämpligt ställe att vurpa precis framför mig. Jag lyckades precis klara mig från att åka i backen men tyvärr tappade jag kedjan i kaoset. Så fick hoppa av och sätta på kedjan i backen där det var 10-12 %. Samtidigt satte ledarlaget fart i fältet och det blev splittrat i massa små grupper. Så det ända jag kunde göra var att komma upp till sista gruppen. Surt som fan men ser fram emot morgondagens etapp som är den hårdaste och med uppåtgående from så hoppas jag på lite tur imorgon.

Oavsett vad så är det ett perfekt lopp att köra sig i form på. Det är hårt med relativt många höjdmeter. Sitter på hotell rummet med någon konstig matkoma efter att ha ätit på tok för mycket till middag. För att dämpa ilskan lite så fick jag en fin weissbier till maten.
Men vad är det man säger, det som inte dödar det härdar.

Cykel måste också vila!

Är man inte snabb får man vara snygg :)

Innan dagens start!