Ursäkta uttrycket men…..!!!!

Jag vet inte riktigt hur jag ska starta detta inlägg. Ligger återigen i sängen totalt utslagen. Men inte riktigt lika utslagen som min rumskompis som är någonstans mellan liv och död just nu.

Idag kördes den stora tävlingen här borta UCI loppet runt Tobago. Bara att köra runt ö fan är hårt, ska man sen göra det med ett gäng från Sydamerika och Europa så blir det bara 10 gånger hårdare.

Tävlingen är bara 120 km lång men tar ca 3.40 så det visar lite hur hårt det är.

Vi backar tillbaka bandet och tar det från början. Starten var redan 07.30 i morse så man ska slippa köra i den värsta värmen. Så kl 06.30 rullade vi från hotellet till start.

PSL som är det största och starkaste laget här borta satte sig i front direkt och offrade 3 man innan första stigningen. Det passade mig perfekt. Detta gjorde att huvudfältet bara var ca 25 man stort på toppen av första stigningen. För en gångs skull satt jag ganska enkelt med utför och kom in i nästa backe fint. Här startade tävlingen på allvar och det blev kört riktigt hårt samtidigt som det började regna.

Fältet gick från 25 man till ca 8 st och jag satt fint med samtidigt benen hade det fint. Men därefter började HELVETET.

Kunde märka att det blev riktigt hårt och när jag hoppade till på sadeln så kunde jag känna fälgen. Några väl valda ord kom ut ur min mun samtidigt som jag fick ett nytt hjul. Problemet var att denna fälg var något smalare än min egen så utan bromsverkan i det kraftiga regnet så blev jag tvungen att stanna en gång till för att justera bakbromsen.

I och med att det är så enormt kuperat så måste man göra allt jobb själv för att komma tillbaka. När jag började närma mig så fick jag fan punktering på framhjul och det var bara att stanna igen. Körde ett par km till innan bakhjulet brakade sönder och återigen blev ett stopp nödvändigt. Det som såg otroligt bra ut var nu totalt svart.

Fick en cola av service bilen och sen blev det ett långt tempolopp innan jag faktiskt kom ikapp 5 st som hade blivit satta i grupperna framför.

Så avlutade dagen på en otroligt irriterande 11:e plats. Topp 10 får UCI poäng och mer betalt för placeringen.

Nu med lite distans till det hela så är en 11:e plats okej men det kunde ha blivit till något så mycket bättre. Det är bara att inse att cykling inte alla gånger är rättvist.

Som om nu allt detta var nog för idag, så kom vår mekaniker efter loppet och såg en aningen ledsen ut. Min första tanke är att han var ledsen över hur dagen hade utvecklat sig. Det var han också men vid ett av hjulbyten så hade han glömt ta med mitt helt nya Campa hjul från djungeln. När han berättade detta så visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. När de körde ut för att leta efter hjulet så var det så klart inte där. Men men shit happens, det är trots allt bara ett hjul.

Nu blir det en hamburgare och en öl eller 2. J

Imorgon kommer en liten sammanfattning av säsongen och lite om framtiden. Så hoppas ni vill läsa då också. Man kan snabbt säga att dagens avlutning på säsongen speglar lite hela säsongen om mat tar bort USA tiden.

Ciao